alltså förut grät jag till biggest loser. say what? det måste vara allt regn som öst ner idag som har någon konstig effekt på mig. för ja, regnar har det gjort och blöt och kall har man blivit. fast nu sitter jag i min säng, efter en varm dusch med min sköna LW tröja (jag ääälskar den.).
-
ibland så stannar jag upp och undrar hur vi kan leva och vara glada med allt hemskt som händer hela tiden. i hela världen. jag undrar hur våra värld kan rulla på precis som vanligt när någon precis mist två av de viktigaste personerna i sitt liv på ett fasanfullt sätt. jag undrar hur vi kan leva vidare utan att egentligen bryta ihop av rädsla att mista varandra. för det är allt jag vill göra ibland. jag vill liksom stänga in alla i ett rum och låsa så jag vet var jag har er. för det är verkligen allt som betyder något. att vi har varandra. allt annat är helt meningslöst. egentligen. fast jag vet, vad ska vi göra liksom? leva på såklart. så länge vi kan. vi har liksom inte mycket mer makt att göra annat. och det är så skrämmande.
det är också skrämmande hur tiden går. imorgon är det juni.
No comments:
Post a Comment